Bättre sent än aldrig - förlossningsberättelse
Har tänkt på det ett tag men inte tagit mig tiden att skriva ner om
min förlossning, så nu snart tre månader senare hade jag tänkt
dela med mig till er om min förlossning.
Det hela började egentligen natten mellan fredag och lördag, 2-3
mars. Vaknade av en konstig känsla i kroppen, kändes nästan som
om jag skulle kräkas, skakade i kroppen och var orolig i magen.
Gick upp och gjorde nummer 2 på toaletten ihop om att det skulle
släppa, men icke. Skakade vidare som ett asplöv. Gick då in i köket
för att värma värmekudden för att ha på magen. Vilket hjälpte lite,
för efter ungefär en timme somnade jag om och vaknade på lördag
morgon vid nio tiden. Kände även då att det kanske var något på
gång, men tyckte inte att det gjorde så ont så kopplade bort det rätt
så snabbt. Men när min sambo vaknade vid elva tiden kände jag att
det är nog riktiga värkar jag har och vi började klocka dessa, de första
två jag klockade var det 8 minuter emellan, sedan gick dem ner till
4-5 minuter mellan värkarna. Ringde då förlossningen som sa åt mig
att ta ett bad och alvedon samt äta något, det kunna ju bli en lång dag.
Sagt och gjort så tog jag två alvedon och hoppade ner i ett två timmar
långt bad, klockade hela tiden värkarna och de blev bara tätare och
tätare. När jag klev upp ur badet kom dem med 3-3,5 minuts mellanrum.
Vi åt då en varsin panpizza. Det var dock svårt för varje gång det kom
en värk fick jag resa på mig och vandra runt lite tills den släppte.
Efter vi ätit var väl klockan kring halv tre och då ringde jag förlossningen
igen och sa att nu vill jag komma in. Vi packade in bilen och åkte, stannade
på Statiol efter vägen och köpte lite läsk (socker) med oss.
Vi kom in på förlossningen vid strax efter tre tror jag hon var, blev iallafall
inskrivna när klockan var 15.30. Väl inne blev jag undersökt och på med
CTG-kurva, värkarna var då med 3 minuters mellanrum och jag var öppen
3 cm. Vi blev inskrivna som sagt och fick oss tilldelade rum nr 1.
Sedan fick vi lite snabb info och undersköterskan tog in lite vatten och saft
soppa, men jag var inte sugen på något alls. Hon visade oss runt och frågade
ifall jag vela ha smärtlindring men jag tackade då nej.
Sedan valde jag att gå runt med ett gåbord på förlossningen en bra stund,
älskling var med hela tiden. Helt plötsligt får jag ett jätte tryck i ryggen och
blir illamående och sedan kräks jag bara rakt ut på golvet i korridoren. Blä!
Jag som har kräkfobi och att kräkas är min största skräck. Kan meddela att
undersköterskan som såg mig blev INTE glad, hon blev skitsur och frågade
ifall jag hade magsjuka osv. Snacka om att jag blev förbannad då, dock höll
jag mig lugn och gick bara därifrån. Älsklingen tog bra hand om mig då.
Efter detta gick vi in på rummet en stund och älskling gick iväg för att äta lite
då vi visste att det kunna bli långdraget. Efter att han kom tillbaks blev jag
undersökt och var då öppen 5 cm har jag för mig. Blev tillfrågad om smärt-
lindring igen och sa att jag vela ta ett bad. Så vid åtta tiden gick jag in för att
bada och där låg jag i hela två timmar, det var helt underbart och smärtan
i ryggen som jag hade när värkarna kom blev mer lätta att anda sig igenom.
Att tillägga är att jag jobbade stenhårt med profylaxandning och det hjälpte
mig väldigt mycket. När jag klev upp ur badet vid tio så fick både älskling
och bm studerande som skulle jobba natten hjälpa mig upp. Väl ur badkaret
blev jag riktigt illamående och kräktes igen, denna gången han jag med att
säga till och hann få en sån där påse som man kräks i. När jag satt där på
bänken gick även mitt vatten. Läskig känsla för jag vela liksom stoppa det,
kändes som om man kissade på sig. =P Lite blodblandat var det men ingen
fara. Blev undersökt på rummet sen igen och hade öppnat mig en liten bit
till, kommer inte exakt ihåg hur många cm. Blev även i tvingad både vatten,
läsk och saftsoppa för att jag skulle orka slutet av förlossningen.
Blev från badet och till Olle är född mest sängliggandes i olika ställningar
för att öppna mig mer. Låg på rygg i gynställning, på höger och vänster sida
och stod på knäna bland annat. Var uppe och rörde lite på mig då och då, gick
på toaletten bland annat. Ska tillägga att jag ännu inte tagit bedövning, men
hade återigen blivit erbjuden bedövning och tackat nej. Vela absolut inte ha
lustgas, är ett kontrollfreak och vill ha koll på läget så mycket som det går.
Men vid elva tiden kunna jag inte längre hantera smärtan i ryggen och bad
om att få ryggbedövning, blev tappad på urin då jag inte kunna kissa och
sedan kom narkosläkaren och satt bedövningen. Men vilken idiot det var.
Helvete va förbannad jag blev på honom, behöver inte gå in på detaljer.
Men älsklingen tyckte iaf samma sak, höll mig lugn även denna gången.
Energin skulle ju läggas på att föda lilla Olle. När bedövningen var lagd,
vilket knappt kändes så var jag i himmelriket när den väl börjat värka.
Smärtan i ryggen var nästan som bortblåst och jag somnade av mellan
varje värk, kunna äntligen få slappna av ordentligt. Profylaxandades
igenom värkarna hela tiden. När klockan var kring 01.00, har jag för mig,
så började jag känna tryck neråt och vela krysta. Blev då undersökt men
hade 1-2 cm kvar innan jag var helt öppen. Fick snällt hålla emot krystandet
och det var inte lätt vill jag meddela. =P Fortsatte att byta ställningar i sängen
för att se till att Olle kom längre och längre ner och jag öppna mig mer.
När klockan var tre var jag helt öppen och Olle på väg ut, fick då äntligen
börja krysta och hjälpa till istället för att hålla emot krystvärkarna. 03.30
kom världens finaste pojke till världen och all smärta man haft under
förlossningen var som bortblåst. Vilken känsla när jag fick upp honom på
bröstet, det finaste vi gjort. Och alla som sagt att det var en stor pojk jag
skulle föda kunna slänga sig i väggen. För han vägde 3642 gram och var
53 cm lång, en lång kille med andra ord. =) Mamma och pappa älskar dig!
När Olle väl var ute var han lite rosslig i andninge så de sög ur fostervätska
på honom men det blev inte bättre så de skulle upp till barn med honom för
att göra fler undersökningar och koller. Men på vägen dit släpper allt och
han andas som vanligt så de kom tillbaks efter bara 20-30 minuter. Älsklingen
var ju med honom upp dit då eftersom jag låg kvar och blev sydd med några
stygn. När det var klart så fick vi förlossningsfika vilket var det godaste fikat
jag någonsin ätit. Olle blev även mätt och vägd strax innan vi fick vårt fika.
Sedan fick jag även lägga till honom vid bröstet, men han var inte så himla
hungrig just då. Vid sju tiden på söndag morgon blev vi rullade till BB och där
blev vi kvar till mitt på dagen, vid två tiden ungefär. Vi kände att vi vela åka
hem, två rastlösa själar som vi är. ;-) Allt hade ju gått bra och Olle åt och tog
bröstet så som han skulle så det var inga problem. Fick lite information och
så innan vi åkte hem bara.
(Nu har jag inte haft förlossningsjournalen med mig när jag skrev detta så
exakta tidpunkter och allt är inte nedskrivet utan tog mest i det stora hela
hur förlossningen var. Självklart blev jag undersökt bra många fler gånger
än vad jag skrivit ner. Men det är ju inte det som är det intressanta tycker
jag, utan hur hela förloppet gick.)
Olle bara några timmar gammal i sina första kläder. Fina killen! =)
min förlossning, så nu snart tre månader senare hade jag tänkt
dela med mig till er om min förlossning.
Det hela började egentligen natten mellan fredag och lördag, 2-3
mars. Vaknade av en konstig känsla i kroppen, kändes nästan som
om jag skulle kräkas, skakade i kroppen och var orolig i magen.
Gick upp och gjorde nummer 2 på toaletten ihop om att det skulle
släppa, men icke. Skakade vidare som ett asplöv. Gick då in i köket
för att värma värmekudden för att ha på magen. Vilket hjälpte lite,
för efter ungefär en timme somnade jag om och vaknade på lördag
morgon vid nio tiden. Kände även då att det kanske var något på
gång, men tyckte inte att det gjorde så ont så kopplade bort det rätt
så snabbt. Men när min sambo vaknade vid elva tiden kände jag att
det är nog riktiga värkar jag har och vi började klocka dessa, de första
två jag klockade var det 8 minuter emellan, sedan gick dem ner till
4-5 minuter mellan värkarna. Ringde då förlossningen som sa åt mig
att ta ett bad och alvedon samt äta något, det kunna ju bli en lång dag.
Sagt och gjort så tog jag två alvedon och hoppade ner i ett två timmar
långt bad, klockade hela tiden värkarna och de blev bara tätare och
tätare. När jag klev upp ur badet kom dem med 3-3,5 minuts mellanrum.
Vi åt då en varsin panpizza. Det var dock svårt för varje gång det kom
en värk fick jag resa på mig och vandra runt lite tills den släppte.
Efter vi ätit var väl klockan kring halv tre och då ringde jag förlossningen
igen och sa att nu vill jag komma in. Vi packade in bilen och åkte, stannade
på Statiol efter vägen och köpte lite läsk (socker) med oss.
Vi kom in på förlossningen vid strax efter tre tror jag hon var, blev iallafall
inskrivna när klockan var 15.30. Väl inne blev jag undersökt och på med
CTG-kurva, värkarna var då med 3 minuters mellanrum och jag var öppen
3 cm. Vi blev inskrivna som sagt och fick oss tilldelade rum nr 1.
Sedan fick vi lite snabb info och undersköterskan tog in lite vatten och saft
soppa, men jag var inte sugen på något alls. Hon visade oss runt och frågade
ifall jag vela ha smärtlindring men jag tackade då nej.
Sedan valde jag att gå runt med ett gåbord på förlossningen en bra stund,
älskling var med hela tiden. Helt plötsligt får jag ett jätte tryck i ryggen och
blir illamående och sedan kräks jag bara rakt ut på golvet i korridoren. Blä!
Jag som har kräkfobi och att kräkas är min största skräck. Kan meddela att
undersköterskan som såg mig blev INTE glad, hon blev skitsur och frågade
ifall jag hade magsjuka osv. Snacka om att jag blev förbannad då, dock höll
jag mig lugn och gick bara därifrån. Älsklingen tog bra hand om mig då.
Efter detta gick vi in på rummet en stund och älskling gick iväg för att äta lite
då vi visste att det kunna bli långdraget. Efter att han kom tillbaks blev jag
undersökt och var då öppen 5 cm har jag för mig. Blev tillfrågad om smärt-
lindring igen och sa att jag vela ta ett bad. Så vid åtta tiden gick jag in för att
bada och där låg jag i hela två timmar, det var helt underbart och smärtan
i ryggen som jag hade när värkarna kom blev mer lätta att anda sig igenom.
Att tillägga är att jag jobbade stenhårt med profylaxandning och det hjälpte
mig väldigt mycket. När jag klev upp ur badet vid tio så fick både älskling
och bm studerande som skulle jobba natten hjälpa mig upp. Väl ur badkaret
blev jag riktigt illamående och kräktes igen, denna gången han jag med att
säga till och hann få en sån där påse som man kräks i. När jag satt där på
bänken gick även mitt vatten. Läskig känsla för jag vela liksom stoppa det,
kändes som om man kissade på sig. =P Lite blodblandat var det men ingen
fara. Blev undersökt på rummet sen igen och hade öppnat mig en liten bit
till, kommer inte exakt ihåg hur många cm. Blev även i tvingad både vatten,
läsk och saftsoppa för att jag skulle orka slutet av förlossningen.
Blev från badet och till Olle är född mest sängliggandes i olika ställningar
för att öppna mig mer. Låg på rygg i gynställning, på höger och vänster sida
och stod på knäna bland annat. Var uppe och rörde lite på mig då och då, gick
på toaletten bland annat. Ska tillägga att jag ännu inte tagit bedövning, men
hade återigen blivit erbjuden bedövning och tackat nej. Vela absolut inte ha
lustgas, är ett kontrollfreak och vill ha koll på läget så mycket som det går.
Men vid elva tiden kunna jag inte längre hantera smärtan i ryggen och bad
om att få ryggbedövning, blev tappad på urin då jag inte kunna kissa och
sedan kom narkosläkaren och satt bedövningen. Men vilken idiot det var.
Helvete va förbannad jag blev på honom, behöver inte gå in på detaljer.
Men älsklingen tyckte iaf samma sak, höll mig lugn även denna gången.
Energin skulle ju läggas på att föda lilla Olle. När bedövningen var lagd,
vilket knappt kändes så var jag i himmelriket när den väl börjat värka.
Smärtan i ryggen var nästan som bortblåst och jag somnade av mellan
varje värk, kunna äntligen få slappna av ordentligt. Profylaxandades
igenom värkarna hela tiden. När klockan var kring 01.00, har jag för mig,
så började jag känna tryck neråt och vela krysta. Blev då undersökt men
hade 1-2 cm kvar innan jag var helt öppen. Fick snällt hålla emot krystandet
och det var inte lätt vill jag meddela. =P Fortsatte att byta ställningar i sängen
för att se till att Olle kom längre och längre ner och jag öppna mig mer.
När klockan var tre var jag helt öppen och Olle på väg ut, fick då äntligen
börja krysta och hjälpa till istället för att hålla emot krystvärkarna. 03.30
kom världens finaste pojke till världen och all smärta man haft under
förlossningen var som bortblåst. Vilken känsla när jag fick upp honom på
bröstet, det finaste vi gjort. Och alla som sagt att det var en stor pojk jag
skulle föda kunna slänga sig i väggen. För han vägde 3642 gram och var
53 cm lång, en lång kille med andra ord. =) Mamma och pappa älskar dig!
När Olle väl var ute var han lite rosslig i andninge så de sög ur fostervätska
på honom men det blev inte bättre så de skulle upp till barn med honom för
att göra fler undersökningar och koller. Men på vägen dit släpper allt och
han andas som vanligt så de kom tillbaks efter bara 20-30 minuter. Älsklingen
var ju med honom upp dit då eftersom jag låg kvar och blev sydd med några
stygn. När det var klart så fick vi förlossningsfika vilket var det godaste fikat
jag någonsin ätit. Olle blev även mätt och vägd strax innan vi fick vårt fika.
Sedan fick jag även lägga till honom vid bröstet, men han var inte så himla
hungrig just då. Vid sju tiden på söndag morgon blev vi rullade till BB och där
blev vi kvar till mitt på dagen, vid två tiden ungefär. Vi kände att vi vela åka
hem, två rastlösa själar som vi är. ;-) Allt hade ju gått bra och Olle åt och tog
bröstet så som han skulle så det var inga problem. Fick lite information och
så innan vi åkte hem bara.
(Nu har jag inte haft förlossningsjournalen med mig när jag skrev detta så
exakta tidpunkter och allt är inte nedskrivet utan tog mest i det stora hela
hur förlossningen var. Självklart blev jag undersökt bra många fler gånger
än vad jag skrivit ner. Men det är ju inte det som är det intressanta tycker
jag, utan hur hela förloppet gick.)
Olle bara några timmar gammal i sina första kläder. Fina killen! =)
Kommentarer
Trackback
